Igar fick jag (malin n) mitt andra ryck och ville hem. forst och framst sa kom jag och emelie till koh chang i forrgar, vi bada var valdigt trotta eftersom vi inte sovit nagot, sa vi lyxade till det och bokade ett hotell med frukost, pool och ja..allt det vanliga. Dagen efter sa borjade vi leta nytt boende, och vi hittade en liten bungalow precis bredvid en strand som heter lonley beach. bade jag och emelie far efter ett tag damp nar vi inser hur mycket hal och smaoppningar som finns i bungalown, toaletten ar aven svinacklig och ar typ utomhus..sa jag star och skriker att jag vill hem och ar less pa det har javla livet. sen tog vi oss en prommis bort till centrum dar vi skulle ata och kolla internet. nar vi ska hem sa marker vi dock att den lilla vagen som tar oss ca 5 minuter att ga ar KOLSVART, vi ser inte ett smack. menmen, vi fortsatt ga och jag gick som vanligt och fantiserade om att det har var ett tyyyypiskt stalle dar det skulle kunna komma fram en orm, men jag sa ingenting eftersom jag inte vill vara jobbig och tjata om mina javla ormfobier. precis nar jag har tankt tanken sa kommer en moppe och lyser upp hela vagen, och JA...SJALVKLART sa ar det en lang javla acklig orm som slingrar over vagen ca 1 meter ifran oss. jag far varldens panik och borjar skrika och lagger benen pa ryggen, nar jag springer sa marker jag inte ens att jag tappar mina skor, bara for att jag ar sa radd. Sen far jag sitta ca 20 minuter och bli trostad av en thailandare och emelie. sen fick vi lov att ta en taxi hem bara for att vi inte vagade ga pa den dar vagen, och tro mig...det ar fan inte langt.

Jaja, sen nar vi kom tillbaka sa lugnade jag ner mig lite nar jag sag att dom pa hotellet hade dukat upp for filmkvall med en stor bioduk, skona madrasser och varldens basta film.

Ne, nu ska jag ta en prommis tillbaka till rummet och sova lite...mar inte sa bra idag och da far man sova och tycka synd om sig sjalv. puss och smek